Vem uppfann klockan? Från solur och vattenur till atomur

Ingen enskild person uppfann klockan. Uret växte fram under flera tusen år: egyptierna mätte tiden med skuggor och vattenur för omkring 3 500 år sedan, och de första mekaniska uren byggdes i Europa i slutet av 1200-talet eller kring år 1300. Vem som byggde det allra första mekaniska uret vet ingen.

När uppfanns klockan, då? Det beror på vad man menar med klocka. Solur och vattenur är flera tusen år gamla, det mekaniska uret är drygt 700 år, pendeluret kom 1656 och kvartsuret 1927. Några namn går att knyta till enskilda språng, som Christiaan Huygens för pendeluret, men själva klockan har många upphovsmän.

Granskad mot källor 26 oktober 2026: NIST, Scientific American, Deutsche Biographie, Linda Hall Library, University of Bristol, Science Museum Group, IEEE och Physics World.

På den här sidan19 avsnitt

Varför klockan saknar en uppfinnare

Klockan är som hjulet: en idé som utvecklats av många människor på många platser. Varje steg byggde på det förra. Solur gav en indelning av dagen, vattenur kunde mäta tid även på natten, och det mekaniska uret gjorde det möjligt att visa tiden utan sol och utan rinnande vatten.

Det som gör det mekaniska uret till ett ur är gången, den mekanism som släpper fram kugghjulen i små, jämna steg. Den äldsta kända gången i Europa kallas spindelgång (på engelska verge and foliot). Vem som kom på det är inte känt, och därför går det inte att peka ut en person som ”den som uppfann klockan”. De namn som ofta nämns, som Peter Henlein och Christiaan Huygens, förbättrade uret i viktiga steg men uppfann det inte från början.

Från skuggor till kugghjul

Uppgifterna om det första mekaniska uret går isär. NIST och Linda Hall Library daterar spindelgången till första halvan av 1300-talet, medan University of Bristol menar att mekaniska ur var i bruk i England redan i slutet av 1200-talet. Klart är att den tidiga utvecklingen skedde i Europa och att ingen enskild uppfinnare finns nedtecknad.

Peter Henlein och de första bärbara uren

Peter Henlein (cirka 1485-1542) var låssmed i Nürnberg och blev mästare 1509. Han kallas ofta fickurets uppfinnare, men det som går att belägga är mer begränsat. Det viktigaste samtida vittnesmålet är humanisten Johannes Cochlaeus, som 1511 berömde Henleins små järnur. De gick omkring 40 timmar utan lod och slog timmarna även när de bars på kroppen.

Den tyska biografiska uppslagsboken Neue Deutsche Biographie är försiktig. Små fjäderdrivna ur som kunde bäras eller hängas upp fanns redan i slutet av 1400-talet i Frankrike och Italien. Henlein tog fjädern från lås och bordsur, gjorde den mindre och kombinerade den med andra delar. Han kan därför kallas det moderna fickurets uppfinnare bara ”i viss mening”. Tre små järnur med hans signatur finns på Germanisches Nationalmuseum i Nürnberg, men forskare har daterat dem till omkring 1530-1540, så inskrifterna kan vara senare tillägg.

Pendeluret och balansfjädern

Det stora språnget i noggrannhet kom med pendeln. Den nederländske vetenskapsmannen Christiaan Huygens daterade sin uppfinning till juldagen 1656 och sökte patent den 14 juni 1657. Patentet beviljades två dagar senare. Uren byggdes av urmakaren Salomon Coster i Haag, och det äldsta bevarade pendeluret från 1657 finns på Rijksmuseum Boerhaave i Leiden. Huygens beskrev konstruktionen i skriften Horologium 1658.

Enligt NIST gick Huygens första pendelur fel mindre än en minut per dygn, och senare förbättringar pressade felet under tio sekunder. Omkring 1675 tog Huygens fram balanshjulet med spiralfjäder, som gjorde bärbara ur betydligt jämnare. Minuter började visas på ur först i slutet av 1500-talet, enligt Scientific American.

Armbandsur, kvartsur och atomur

Hur exakta har uren varit?

Tabellen visar ungefärliga siffror ur källorna. De är inte direkt jämförbara, eftersom äldre uppgifter gäller enstaka exemplar och moderna uppgifter tillverkarens angivna gång.

Vem uppfann tiden?

Ingen. Tiden är inget som någon har uppfunnit, men sättet att dela in och mäta den är människans verk. Enligt Scientific American var egyptierna först med att dela in dagen, i tolv delar från soluppgång till solnedgång, och natten delades också i tolv. Det gav de 24 timmar vi fortfarande använder.

Indelningen i 60 kommer från babylonierna, som räknade med basen 60 i astronomin och hade ärvt systemet från sumererna. Den grekiske astronomen Hipparchos föreslog 24 lika långa timmar på 100-talet f.Kr., och Ptolemaios delade omkring år 150 varje grad i 60 delar och dessa i 60 nya. Ur det kommer orden minut och sekund. Timmar med samma längd året om slog igenom först med de mekaniska uren på 1300-talet. Före dess var timmarna längre på sommaren än på vintern.