Vem uppfann flygplanet? Bröderna Wright och första flygningen 1903

Flygplanet uppfanns av bröderna Wilbur och Orville Wright från Dayton i Ohio, USA. Den 17 december 1903 flög deras Wright Flyer vid sanddynerna Kill Devil Hills nära Kitty Hawk i North Carolina. Det var första gången en motordriven maskin tyngre än luft lyfte med en pilot ombord, höll sig kvar i luften och gick att styra.

Bröderna var inte först med att drömma om flygning, och flera andra har gjort anspråk på äran. Men de var först med att lösa hela problemet på en gång: vingar som bär, en motor som driver och ett styrsystem som gör att piloten kan behålla kontrollen. Därför räknas de som flygplanets uppfinnare av bland annat Smithsonian National Air and Space Museum och NASA.

Granskad mot källor 26 oktober 2026: Smithsonian National Air and Space Museum, Smithsonian Magazine, National Park Service, NASA, Svenskt biografiskt lexikon och Sveriges Radio.

På den här sidan16 avsnitt

Fyra flygningar den 17 december 1903

Bröderna hade redan försökt tre dagar tidigare. Den 14 december tog Wilbur plats i maskinen, men den steg för brant, tappade farten efter tre och en halv sekund och tog skada när den slog i sanden. Planet startade från en 60 fot lång träskena, och vinden blåste enligt Smithsonian 27 miles i timmen, alltså cirka 12 meter per sekund.

Klockan 10.35 lyfte Orville och flög 120 fot på 12 sekunder. John Daniels från den närbelägna sjöräddningsstationen tryckte av en kamera som bröderna ställt upp i förväg, och bilden av planet i luften med Wilbur springande bredvid är i dag en av de mest kända fotografierna i teknikhistorien.

Bröderna turades sedan om och flög tre gånger till, och varje flygning blev längre än den förra. Den fjärde och sista, med Wilbur vid spakarna, varade i 59 sekunder och sträckte sig 852 fot enligt både Smithsonian och National Park Service. NASA:s Glenn Research Center anger på en av sina sidor 859 fot, så siffran skiljer sig något mellan källorna. Strax efter den sista flygningen tog en vindby tag i planet och skadade det. Wright Flyer flög aldrig igen.

Därför var Wright Flyer något nytt

Det som skilde bröderna Wright från andra försök var att de behandlade flygning som ett tekniskt problem i tre delar: lyftkraft, framdrivning och styrning.

• Styrning i tre led. Piloten kunde styra planet kring alla tre axlarna: tippa nosen upp och ned med ett höjdroder framtill, kränga åt sidorna med vingarna och svänga med ett sidoroder baktill. Smithsonian kallar trekontrollsystemet brödernas viktigaste genombrott.
• Vingvridning. I stället för att flytta kroppsvikten, som glidflygarna gjorde, vred piloten vingspetsarna åt varsitt håll med linor. Då fick den ena vingen mer lyft än den andra och planet krängde.
• Egna mätningar. När glidflygplanet från 1901 bara gav en tredjedel av den lyftkraft som beräkningarna lovat byggde bröderna en vindtunnel. De gjorde preliminära tester på upp till 200 vingformer och noggranna mätningar på nästan 50, och upptäckte att de värden de utgått från, bland annat Lilienthals, inte stämde med verkligheten.
• Motor och propellrar. Ingen lämplig motor fanns att köpa. Med hjälp av mekanikern Charles Taylor från cykelverkstaden byggde de en bensinmotor på 12 hästkrafter. Propellrarna såg de som roterande vingar och konstruerade dem därefter.

Pionjärerna före bröderna Wright

George Cayley (1773-1857) var en engelsk adelsman som Smithsonian kallar den första flygtekniska ingenjören. Han var den förste som bedrev systematisk forskning om flygning enligt vetenskaplig metod, och 1804 byggde han världens första handkastade glidflygplan, en modell på fem fot.

Otto Lilienthal (1848-1896) i Tyskland var enligt Smithsonian den viktigaste flygpionjären mellan Cayley och bröderna Wright. Han konstruerade 16 olika glidflygplan och gjorde upp till 2 000 glidflygningar på fem år, de längsta över 900 fot. Hans publicerade mätdata låg till grund för brödernas första glidflygplan. Lilienthal omkom i en glidflygolycka i augusti 1896.

Samuel Langley (1834-1906) var Smithsonians sekreterare, alltså chef, från 1887. Hans obemannade, ångdrivna modell Aerodrome No. 5 flög cirka en kilometer över floden Potomac den 6 maj 1896. Den fullskaliga bemannade versionen försökte flyga i oktober och december 1903, bara veckor före bröderna Wright, men kraschade i vattnet båda gångerna.

Flygets första år i årtal

Flög någon före bröderna Wright?

Smithsonians kurator Tom Crouch nämner flera experimentatorer, bland dem Hiram Maxim, Clément Ader och Karl Jatho, som fick sina maskiner att hoppa kortare sträckor än 200 fot. Ingen av dem räknas som först, eftersom maskinerna varken kunde hålla sig kvar i luften eller styras av piloten. Två namn har ändå fått fäste.

Alberto Santos-Dumont

Brasilianaren Alberto Santos-Dumont flög sitt plan 14-bis vid Bagatelle i Paris hösten 1906. Den 12 november nådde han cirka 220 meter på drygt 21 sekunder, och flygningen godkändes av Aéro-Club de France som ett rekord. Det var den första offentliga flygningen i Europa. Många i Brasilien ser honom som flygets fader, bland annat för att hans plan startade på egna hjul medan Wright Flyer startade från en skena. Bröderna hade å sin sida flugit längre än en halvtimme redan 1905.

Gustave Whitehead

Den tyskfödde Gustave Whitehead i Bridgeport, Connecticut, påstås ha flugit en halv mile den 14 augusti 1901. Uppgiften kommer från en lokaltidning som publicerade berättelsen fyra dagar senare. År 2013 ställde sig redaktören för uppslagsverket Jane’s All the World’s Aircraft bakom Whitehead, och Connecticut instiftade en dag till hans ära.

Tom Crouch har gått igenom underlaget och avvisar anspråket. Den ende namngivne vittnet som gick att intervjua sade senare att han aldrig sett någon flygning. Whitehead lämnade inga anteckningar, ritningar eller trovärdiga foton av en motordriven maskin i luften, och ingen av de maskiner han byggde fram till 1908 flög. Crouchs slutsats är att anhängarna inte har kunnat bevisa sin sak.

Avtalet från 1948

Whiteheads anhängare menar att Smithsonian inte är opartiskt, på grund av en gammal fejd. År 1914 lånade flygplanbyggaren Glenn Curtiss, som låg i patentstrid med bröderna Wright, vraket av Langleys Aerodrome, byggde om det kraftigt och gjorde några korta flygningar. Smithsonian hävdade därefter att Langleys maskin från 1903 hade varit kapabel att flyga. Orville Wright protesterade och skickade 1928 Wright Flyer till Science Museum i London i stället.

År 1942 publicerade Smithsonians nye sekreterare Charles Abbot en text som gav Orville rätt. Planet kom tillbaka till USA först efter Orvilles död i början av 1948 och överlämnades till Smithsonian vid en ceremoni den 17 december samma år, på 45-årsdagen av flygningarna. Arvingarna skrev då in ett villkor i överlåtelseavtalet: Smithsonian får inte påstå att någon äldre maskin kunde bära en människa i styrd motorflygning. Bryter museet mot villkoret har arvingarna rätt att kräva tillbaka planet. Avtalet är offentligt, och Crouch beskriver det själv som en påminnelse om en tid då Smithsonian förvrängde fakta för att skydda Langleys eftermäle.

Första motorflygningen i Sverige

Den första motorflygningen i Sverige gjordes av en fransman. År 1909 kom Georges Legagneux till Stockholm med sitt plan packat i stora lådor. Enligt Sveriges Radio krävdes flera försök innan han lyckades lyfta på Gärdet.

Den förste svenske flygaren var Carl Cederström, godsarrendator och bilhandlare som sadlade om efter att ha fått höra om Louis Blériots flygning över Engelska kanalen 1909. Enligt Svenskt biografiskt lexikon tog han certifikat vid Blériots flygskola i Pau den 2 maj 1910, som nummer 74 i världen. Hemma fick han svenskt flygcertifikat nummer 1. Vid den stora flyguppvisningen på Gärdet i september 1910, med omkring 50 000 åskådare, vann han flera tävlingar och fick smeknamnet Flygbaronen. Den 2 oktober flög han från Ladugårdsgärdet runt slottet och Djurgården, den första flygningen över Stockholm.

Cederström ledde sedan flygskolan på Malmslätt utanför Linköping 1912-1913 och byggde flygplan i Södertälje. Han omkom i en flygolycka över Ålands hav den 29 juni 1918.